If I was your Boyfriend - Kapitel 1
Jag vet att Selena Gomez manager är hennes mamma egentligen men i den här novellen gör jag om lite eller vad man ska säga, så att hennes manager är en man som heter Davide Collins. Davide Collins har en dotter som heter Melanie Collins och det är henne den här novellen ska handla om. Melanie är 18 år och har just gått ut High School. Hon och hennes pappa bor ensamma i ett hus i Los Angeles efter att hennes mamma dött i en bilolycka för tre år sedan.
Som dotter till Davide Collins var jag van vid att klä upp mig och bli fixad inför stora evenemang, men det betydde inte att jag alltid tyckte om det. Ibland så vore det skönt med lite omväxling och bara få hänga hemma hos någon kompis i en mjukisdress, sunkig och ofixad.
Det var roligare att bli fixad med när mamma levde. Hon tyckte egentligen inte så mycket om all glamour som följde med pappas jobb men hon följde alltid med honom på galor och liknande saker för att ge honom stöd.
Mamma och jag brukade alltid åka till något spa tillsammans innan stora fester och fräscha upp oss. Sedan åkte vi och åt sushi på en mysig liten resturang. Hon tog alltid Yakiniku och jag tog alltid en tallrik med fyra lax-bitar, fyra rullar och två avokado-bitar.
Efter att mamma dött var det inte lika roligt med galor och fester längre. Tiden innan evenemanget startade var alltid lite små stressiga och jag och pappa hann nästan aldrig prata med varandra.
Jag stod i mitt rum och tittade på mina två klädval inför kvällen. Det var den 22 juli vilket innebar att Selena Gomez som pappa är manager till, fyllde 20 år. Jag hade träffat Selena många gånger men aldrig pratat med henne ordentligt så på något konstigt sätt kände jag mig obekväm inför festen, vi kände liksom knappt varandra.
Jag hade valt två olika klänningar att ha på mig, en inför Selenas stora fest där nästan hela kändisvärlden var bjuden och en att ha på hennes efterfest som var för vännerna.
Det var den sista festen jag kände mig osäker inför. "Vännerna"? Jag var inte en vän till Selena, jag var hennes managers barn och jag vet att det var den enda anledningen till varför hon bjöd mig på efterfesten.
Som tur var så kände jag andra som skulle gå på festen som jag var nära med, så det skulle bli kul ändå.
De två klänningarna framför mig var båda väldigt fina. På den största festen skulle jag ha en svart tight långklänning från Armani med öppen rygg och ett par svarta louboutin klackar. På efterfesten skulle jag ha en kortare svart klänning i samma stil med öppen rygg och silvriga nitar, på fötterna skulle jag då byta ut louboutin klackarna mot ett par mer bekväma jeffrey campbell.
Jag tittade mig i spegeln. Min olivfärgade hy såg trots att den var solbränd, blek ut, som om jag var sjuk och mitt ljusbruna hår glanslöst. Under mina mörkgröna ögon var mörka skuggor. Jag såg väldigt sliten ut. Perfekt, just så man vill se ut innan stora fester!
Jag hade inte sovit bra på sista tiden och var alltid stressad över småsaker och det tog verkligen på mitt utséende.
Jag tittade på resten av min kropp i spegeln. Jag var kort, 1.60 ungefär, därför hade jag alltid på mig höga klackar.
Jag suckade och kollade bort från spegeln. Efter ett spabesök skulle jag förhoppningsvis se fräschare ut.
Klockan var tjugo över sju på kvällen när jag och pappa satte oss i limon som skulle köra oss till Selenas fest. Det var en dyster stämmning i bilen trots att vi var påväg mot något "roligt". Alla tillställningar som vi var bjudna på fick oss att tänka extra mycket på mamma, vilket var väldigt jobbigt.
"Hur är det gumman?" frågade pappa mig mjukt och tog min hand när bilen hade börjat köra ut från vår parkering.
"Jag saknar mamma.", svarade jag svagt och lutade huvudet mot hans axel. Med dom orden skulle han verkligen förstå hur jag kände mig, för jag visste att han kände precis likadant.
"Jag med älskling", han kysste mig löst på huvudet. "Jag med."
Resten av bilresan satt vi bara tysta medan jag lutade huvudet på pappas axel. Ingen av oss var sugen på att prata.
Tio minuter senare körde limmon fram oss till den stora och lyxiga ingången där festen hölls. Vi steg ut ur bilen och blev genast bländade av massa kamerablixtar som riktades mot oss. Jag och pappa höll om varandra, poserade vant och log mot kamerorna. Sedan gick vi in genom ingången och möttes av Selenas glada leende.
"Hej, jag är så otroligt glad över att du är här!" sa hon glatt och kramade min pappa hårt.
Selena och pappa hade en väldigt bra relation och trots att jag var avundsjuk över att pappa ibland var mer med henne än mig, var jag glad över att de trivdes så bra tillsammans. Pappa förtjänade att vara med människor han mådde bra av.
När Selena släppte pappa vände hon sig mot mig, log stort och kramade mig också.
"Det är så roligt att du också är här", sa hon mjukt och log. "Gud vilken vacker klänning!"
"Det är verkligen jättekul att vara här och att få fira dig", svarade jag varmt. "Tack så mycket, detsamma!"
Jag kanske överdrev lite med att det var 'jättekul' att vara på festen men Selena var så trevlig och jag kände att mitt humör redan var påväg uppåt.
"Davide du har ju träffat min pojkvän Justin flera gånger, men du har väl aldrig träffat honom, Melanie?" frågade Selena efter att hon hälsat på mig och gjorde en gest med handen mot Justin som utan att jag märkt det, stått där under hela tiden.
Såklart visste jag vem Justin Bieber var och vi hade varit på samma tillställningar flera gånger men nej, jag hade aldrig "träffat" honom.
"Nej, det har jag inte gjort" sa jag och räckte fram handen. "Men det är jättetrevligt att få träffas!"
Justin skakade min hand och tittade mig i ögonen. "Det är det verkligen." sa han medan han skakade min hand och bet sig löst i läppen.
Jag hade aldrig haft en 'bieberfever' men jag har verkligen inte haft något emot Justin heller. Han har bara inte intresserat mig, men nu när jag såg och pratade med honom påriktigt så blev jag faktiskt lite varm inombords. Han såg väldigt bra ut.
Som dotter till Davide Collins var jag van vid att klä upp mig och bli fixad inför stora evenemang, men det betydde inte att jag alltid tyckte om det. Ibland så vore det skönt med lite omväxling och bara få hänga hemma hos någon kompis i en mjukisdress, sunkig och ofixad.
Det var roligare att bli fixad med när mamma levde. Hon tyckte egentligen inte så mycket om all glamour som följde med pappas jobb men hon följde alltid med honom på galor och liknande saker för att ge honom stöd.
Mamma och jag brukade alltid åka till något spa tillsammans innan stora fester och fräscha upp oss. Sedan åkte vi och åt sushi på en mysig liten resturang. Hon tog alltid Yakiniku och jag tog alltid en tallrik med fyra lax-bitar, fyra rullar och två avokado-bitar.
Efter att mamma dött var det inte lika roligt med galor och fester längre. Tiden innan evenemanget startade var alltid lite små stressiga och jag och pappa hann nästan aldrig prata med varandra.
Jag stod i mitt rum och tittade på mina två klädval inför kvällen. Det var den 22 juli vilket innebar att Selena Gomez som pappa är manager till, fyllde 20 år. Jag hade träffat Selena många gånger men aldrig pratat med henne ordentligt så på något konstigt sätt kände jag mig obekväm inför festen, vi kände liksom knappt varandra.
Jag hade valt två olika klänningar att ha på mig, en inför Selenas stora fest där nästan hela kändisvärlden var bjuden och en att ha på hennes efterfest som var för vännerna.
Det var den sista festen jag kände mig osäker inför. "Vännerna"? Jag var inte en vän till Selena, jag var hennes managers barn och jag vet att det var den enda anledningen till varför hon bjöd mig på efterfesten.
Som tur var så kände jag andra som skulle gå på festen som jag var nära med, så det skulle bli kul ändå.
De två klänningarna framför mig var båda väldigt fina. På den största festen skulle jag ha en svart tight långklänning från Armani med öppen rygg och ett par svarta louboutin klackar. På efterfesten skulle jag ha en kortare svart klänning i samma stil med öppen rygg och silvriga nitar, på fötterna skulle jag då byta ut louboutin klackarna mot ett par mer bekväma jeffrey campbell.
Jag tittade mig i spegeln. Min olivfärgade hy såg trots att den var solbränd, blek ut, som om jag var sjuk och mitt ljusbruna hår glanslöst. Under mina mörkgröna ögon var mörka skuggor. Jag såg väldigt sliten ut. Perfekt, just så man vill se ut innan stora fester!
Jag hade inte sovit bra på sista tiden och var alltid stressad över småsaker och det tog verkligen på mitt utséende.
Jag tittade på resten av min kropp i spegeln. Jag var kort, 1.60 ungefär, därför hade jag alltid på mig höga klackar.
Jag suckade och kollade bort från spegeln. Efter ett spabesök skulle jag förhoppningsvis se fräschare ut.
Klockan var tjugo över sju på kvällen när jag och pappa satte oss i limon som skulle köra oss till Selenas fest. Det var en dyster stämmning i bilen trots att vi var påväg mot något "roligt". Alla tillställningar som vi var bjudna på fick oss att tänka extra mycket på mamma, vilket var väldigt jobbigt.
"Hur är det gumman?" frågade pappa mig mjukt och tog min hand när bilen hade börjat köra ut från vår parkering.
"Jag saknar mamma.", svarade jag svagt och lutade huvudet mot hans axel. Med dom orden skulle han verkligen förstå hur jag kände mig, för jag visste att han kände precis likadant.
"Jag med älskling", han kysste mig löst på huvudet. "Jag med."
Resten av bilresan satt vi bara tysta medan jag lutade huvudet på pappas axel. Ingen av oss var sugen på att prata.
Tio minuter senare körde limmon fram oss till den stora och lyxiga ingången där festen hölls. Vi steg ut ur bilen och blev genast bländade av massa kamerablixtar som riktades mot oss. Jag och pappa höll om varandra, poserade vant och log mot kamerorna. Sedan gick vi in genom ingången och möttes av Selenas glada leende.
"Hej, jag är så otroligt glad över att du är här!" sa hon glatt och kramade min pappa hårt.
Selena och pappa hade en väldigt bra relation och trots att jag var avundsjuk över att pappa ibland var mer med henne än mig, var jag glad över att de trivdes så bra tillsammans. Pappa förtjänade att vara med människor han mådde bra av.
När Selena släppte pappa vände hon sig mot mig, log stort och kramade mig också.
"Det är så roligt att du också är här", sa hon mjukt och log. "Gud vilken vacker klänning!"
"Det är verkligen jättekul att vara här och att få fira dig", svarade jag varmt. "Tack så mycket, detsamma!"
Jag kanske överdrev lite med att det var 'jättekul' att vara på festen men Selena var så trevlig och jag kände att mitt humör redan var påväg uppåt.
"Davide du har ju träffat min pojkvän Justin flera gånger, men du har väl aldrig träffat honom, Melanie?" frågade Selena efter att hon hälsat på mig och gjorde en gest med handen mot Justin som utan att jag märkt det, stått där under hela tiden.
Såklart visste jag vem Justin Bieber var och vi hade varit på samma tillställningar flera gånger men nej, jag hade aldrig "träffat" honom.
"Nej, det har jag inte gjort" sa jag och räckte fram handen. "Men det är jättetrevligt att få träffas!"
Justin skakade min hand och tittade mig i ögonen. "Det är det verkligen." sa han medan han skakade min hand och bet sig löst i läppen.
Jag hade aldrig haft en 'bieberfever' men jag har verkligen inte haft något emot Justin heller. Han har bara inte intresserat mig, men nu när jag såg och pratade med honom påriktigt så blev jag faktiskt lite varm inombords. Han såg väldigt bra ut.
http://bemygirl.blogg.se
Hejhej! Jag hade en biebernovell som jag startade för lite mer än ett år sen förut och bloggade på i ett halvår ungefär innan jag tappade sugen och fick för mycket att göra med skolan osv, som det gick rätt bra för och som jag älskade att skriva på. Nu har jag blivit sugen på att skriva en novell igen och som jag hoppas att ni kommer gilla!
